THE GYPSY ™

Under hela min uppväxt har jag varit en drömmare. En orealistisk, svävande, skapande drömmare.
Drömmar och att fantisera ihop händelser och olika framtider är det vackraste som finns - jag såg alltid framför mig hur jag blev en berömd skådespelare och fick gå på premiär med snyggaste killen i klassen, jag såg mig själv som en framgångsrik författare med hemlig identitet och miljoner på banken, vars namn sedan avslöjades och hela världen blev vild vid tanken på att jag bara var 14(...och jag blev tillsammans med snyggaste killen i klassen).
Jag har varit skådespelare, författare, designer, advokat, journalist och till och med kassörska på ett snabbköp med en liten stuga i skogen. 

Det här med att visualisera har varit en stor del av mig - även om det bara gav mig några misslyckade auditions, en novell i en tidning och att stå i skolcaféet, har jag alltid varit lycklig. Jag har aldrig känt mig misslyckad.

Men det är svårt att vara en drömmare i en värld där man trycker så hårt på hjärna och förstånd. Tillslut började jag känna mig fånig när jag fantiserade, och det är riktigt farligt. VÄRLDEN är farlig, den är inte snäll mot drömmare - och det är ändå vi som skapar den. Andra begränsar dig tillräckligt så begränsa inte dig själv, för om inte ditt eget huvud är en frizon, vad är då det..?

Så hur hittar man tillbaka? Hur skrattar man åt missnöjt rynkade näsor och nedlåtande huvudskakningar? Jag vet inte, inte egentligen. Men jag tänker aldrig någonsin mer skämmas för mina tankar eller mig själv. Jag känner mig som en trotsig 5-åring men jag tänker drömma som om det inte fanns någon morgondag, för i min fantasi finns det tusen.
Sikta mot stjärnorna så når du trätopparna. Låt ingen säga åt dig att något är omöjligt - inget är omöjligt förrän DU bestämmer att det är det! Du skapar dina egna drömmar, du KAN skapa din egen verklighet.