Att uppfylla mål...

Jag är en sån som blir otroligt motiverad av att ha mål att sträva efter. Normalt är jag lite av en virvelvind, alldeles för många idéer och så energisk att jag förmodligen kan jobba tills jag kör i raketfart in i väggen, samtidigt som jag är all over the place och har svårt att hitta fokus. Men när jag sätter ett mål jag verkligen vill uppnå, då är jag helt säker på att jag skulle klara precis vad som helst. Bara jag vill det.

Min absoluta favoritperson att tävla mot är mig själv, både på gott och ont. Mest gott, det gäller bara att veta hur man ska kunna vända sina brister till fördelar!
För mig har min iver att utmana mig själv ofta varit jobbig, det har varit mycket jobb, mycket plugg och lite fritid. Det tog många kraschar och nära-ögat-upplevelser innan jag insåg något: Varför inte vända på det? Jag kommer kanske aldrig kunna öva bort min målmedvetenhet att vara den bästa jag kan vara inom allt jag vill vara bäst i, så varför inte utnyttja det istället?

Det resulterade i nya mål och utmaningar som är de roligaste jag tävlat mot mig själv i hittils:
- Jag är alltid prio ett i mitt eget liv, inga betyg, inga människor, inga pengar är mer värda än JAG, jag som person och värdet i mig själv. Mår jag dåligt av något - då gör jag det inte, mår jag dåligt av någon - då träffar jag den inte. Det låter lätt men att börja säga Nej och sluta sätta mig själv i andra hand är bland det svåraste jag gjort. Särskilt i Sverige där att vara självisk är något dåligt!
- Rutiner är viktigt! Förstår ni hur svårt det är att gå från att ha noll rutiner till att plötsligt sätta ner foten för sig själv och säga; "Nej, inget jobb efter 21.00, lägg dig vid 22.00, upp vid 07.00 och en rejäl frukost efter det. Inga undantag".
- Känn dina gränser, jag tänker efter en extra gång innan jag beslutar att ta på mig mer jobb. Orkar jag? Får jag tid över till att bara slappa? VILL jag? Kommer det här göra mer skada än nytta för MIG?
- Egentid! Egentid är så otroligt viktigt för mig, jag älskar att hitta på roliga saker som inte kräver mer än att jag ska ha kul. För mig är egentid till exempel en bra bok och en kopp té, popcorn och en film eller en lyxig spabehandling. För andra kan det innebära att träna, köra motorcross eller dansa! Vad som helst som gör dig glad! Egentid = en tid under dagen avsatt bara för att göra det du vill och göra dig lycklig. Känn efter noga så du inte väljer något destruktivt bara!


Nu får ni ta och sluta

Det här meddelandet postade jag nyligen på min facebook-sida;

"Öppet meddelande till alla tjejer som läser min blogg, alla tjejer som stirrar på sig själva i spegeln och säger att dom är feta, fula, för stora, för små: Sluta. Ni är bra, det enda som krävs för perfektion är att ni ska se den i er själva."
 

Jag är så trött och blir så ledsen av att se unga tjejer klanka ner på sig själva, säga att ni är dumma, fula, feta, äckliga, korkade och oälskbara. Det räcker nu, när skapades den här tävlingen "Vem är sämst"? Det är inte ok, och även om det i många fall börjar som ett uppmärksamhetssökande(för mår man verkligen riktigt uselt tror jag inte man vill trumpeta ut det på facebook, twitter eller instagram) - upprepar man det tillräckligt många gånger så har du tillslut övertygat dig själv bäst av alla. 


Det spelar ingen roll om jag eller någon annan säger att ni ÄR bra, ni är BÄST, ni är HUVUDPERSONEN I ERT EGET LIV, du måste ta dig dit själv. Vad är det man säger, ger man en människa ett bröd har hon mat för en dag, men lär man henne baka har hon mat för alltid...?

Såklart finns det dagar när jag stönar och suckar över att jeansen sitter lite väl spända över höfterna, eller att den där tajta tröjan inte känns riktigt lika kul att bära dagen efter en riktig fest-kväll med tjejkompisarna och alla de där onyttigheterna som faktiskt är OKEJ att äta ibland. Men varför ska du anpassa dig efter saker som spelar en sån liten, liten roll i livet? Passar inte byxorna? Byt! Sitter tröjan obekvämt tajt? Byt! Det är DU som är viktig, allt du väljer att ta på dig är till för att framhäva DIG, det ska inte vara tvärtom. Det är inte du som ska anpassa hela ditt liv efter en tröja, för du hör ju själv hur galet det låter! Att älska sig själv går inte över en natt, men det ger dig ingen ursäkt att uppmuntra dig att hata dig själv istället. Kämpa lite, välj inte den lätta vägen utan våga kämpa för kärlek istället, även när det känns tungt.
 

Tre saker att tänka till på:
1. Varje gång du säger eller skriver att du är tjockast, sämst, dummast eller fulast - ser någon annan det kommer med största säkerhet även hon stanna upp och tänka "Men om hon är tjock... Vad är inte jag?", eller om det tar lite längre tid för henne att lösa uppgifterna i skolan; "Vad hon måste tycka att jag är korkad..." Du har inte ett ansvar bara för dig själv, utan för alla som hör dig klaga eller ser vad du skriver och påverkas. Peppa varandra istället för att köra det här förjäkliga vem-är-sämst loppet.
Vem gör världens godaste cupcakes eller vem har bäst tips på spa-behandlingar att göra hemma? Det är frågor jag hellre vill ha svar på! (Jag gillar jordgubbscupcakes med cheesecake frosting, några utmanare?!)
2. All den tid du lägger på att klaga på dig själv, lägg den på att hissa dig själv istället. Testa en gång! Det är ovant i början, är du van att tänka "Fetto .." varje gång du går förbi spegeln är det svårt att helt plötsligt börja tänka "Snygging!!", men det är bara till att tvinga sig själv. Tillslut går det per automatik, och jag ska skriva ett längre inlägg om affirmation(säg det, tänk det = bli det!) en annan gång! Men tills dess - varje gång du börjar tänka negativa tankar om dig själv, byt ut dom mot något positivt. Hur löjligt, falskt och fånigt det än känns, GÖR DET, jag lovar att det är bättre än att håna sin egen kropp och det gör defintivt mer nytta.
3. Mår du dåligt, VERKLIGEN dåligt? Sök dig till experterna, skaffa hjälp, gör en riktig ansträngning och visa att du faktiskt VILL må bättre. Vare sig det handlar om att du tycker du är dålig på utsidan eller insidan finns det folk som kan hjälpa, här kommer en lista med bra företag och grupper du kan kontakta för att få hjälp eller bara ha någon att prata med, du kan vara helt anonym och jag uppmuntrar alla som ens har en gnagande känsla av att något är fel att ta kontakt: 
 
BRIS - Barnens rätt i samhället
Hemsida: http://www.bris.se
Telefon: 116 111
Mejla en vuxen på BRIS(du behöver registrera ett användarnamn men kan ändå vara helt anonym): HÄR
BRIS-chatten: HÄR
(Öppettider för chatt + telefon måndag-fredag kl 15-21
lördag-söndag kl 15-18)

AB Kontakt - Anorexi/Bulimi Kontakten
Hemsida: http://www.abkontakt.se/
Testa dig: HÄR
Till dig som lider av en ätstörning: HÄR
En lista över lokalavdelningar runt om i landet + kontaktuppgifter: HÄR och HÄR
 
UMO - Ungdomsmottagningen på nätet
Hemsida: http://www.umo.se/
 Läs om kroppsideal: HÄR
Hur vet du att det är en ätstörning?: HÄR
Om du har en kompis med ätstörning: HÄR
Ta-hand-om-dig-själv tips: HÄR
(+ en massa andra väldigt smarta saker! Läs!)
 
RUS - Riksförbundet Ungdom för Social Hälsa 
Hemsida: http://www.rus-riks.se/
 
 
Bra nummer att spara om du mår dåligt:
Barnen rätt i samhället, BRIS 
116 111

Jourhavande kompis
020-222 444

Röda korsets telefonjour
0771-900 800

Brottsofferjourerna 
0200-21 20 19

 

Svar på kommentar

Hej Elin! 
Vill börja med att säga att du är så häftig, din stil är underbar. 
Jag undrar om du är en svartsjuk person? Tänker i ditt förhållande liksom, om du har lätt för att råka bli det. Isåfall, hur hanterar du känslorna? 


- Förut var jag en extremt svartsjuk person när det kom till förhållanden, jag överreagerade och blev lätt en riktig drama queen, jag var kort sagt ett riktigt svartsjukemonster! Vilket förstås var totalt onödigt, eftersom Erik är världens underbaraste kille och älskar mig så mycket och aldrig skulle skada mig på något sätt. 

Det tog en hel del jobb för mig att komma över det. Först och främst tror jag det är bra om du berättar för din partner att du har lätt för att bli svartsjuk – det är inte ofta man ska behöva ändra på sig själv, men för mycket svartsjuka är inte hälsosamt! Det blir lättare att jobba bort det om din partner är villig att hjälpa till lite! Både Erik och jag visste om att jag lätt blev svartsjuk, och det gjorde det lättare för oss att prata om det när det hände. Istället för en onödig massa drama där vi skrek och grälade med varandra kunde jag säga ”Usch, nu är jag svartsjuk” och han svarade ”Det behöver du ju inte vara älskling, du vet att jag älskar dig mest av allt i hela världen!”. 

Det man är tvungen att lära sig förstå är:
1. Han är tillsammans med just DIG av en anledning
2. Lita på honom! Säger han att du är den enda för honom, våga tro på det! Du är ju fantastisk, varför skulle han vilja ha någon annan?
3. Inse hur bra du är!

Nr.3 är nog det bästa tipset jag kan ge, oftast kommer ju svartsjuka från att man är osäker på sig själv och tror han kommer hitta någon bättre. Och tillit är A och O i ett förhållande, hur mycket jag än låter som en kvinna i medelåldern när jag säger det!
Prata med honom, red ut dina känslor, bli inte arg(det är ju faktiskt inte hans fel att du blir avundsjuk!) utan försök istället arbete fram en taktik som funkar för er. För mig tog det helt enkelt bara tid och att jobba på mig själv som krävdes, idag blir jag väldigt sällan svartsjuk, jag vet ju att det är mig han kommer hem till, säger god natt till varje kväll och god morgon till varje morgon!



Vad skulle du säga till dig själv om du var din bästa vän?

"Behandla andra som du själv vill bli behandlad" hör vi ju ganska ofta, men en tanke som slog mig nyss var - tänk ifall vi vänder på det? "Behandla dig själv som du behandlar andra", alltså. Jag började fundera lite, jag är en sån person som älskar att få göra andra glada och är bra på att få folk att må bra och trösta, men när det kommer till mig själv kan jag lätt bli försummande och glömma bort att ta hand om mig!
Men varför får vi lära oss att det inte är okej att vara elak mot andra, när tusentals - miljontals! - tonårstjejer och killar(och vuxna med) är det mot sig själva, VARJE DAG. När blev det okej? Har det alltid varit okej? Hur TÄNKER vi tjejer egentligen?

DU är ju den viktigaste människan i ditt liv, den som står dig närmast och den du spenderar mest tid med, varför skulle man vara taskig och försöka trycka ner huvudpersonen i sitt eget liv...? 
Vi är nog allihopa lite närsynta när det kommer till oss själva, för aldrig skulle du väl stå och kalla din bästa vän för tjock, eller tycka att hon var dum i huvudet om hon inte klarade alla frågor på provet? Nej, du skulle istället peppa henne om hon mådde dåligt, ge henne en stor kram och choklad och sätta på Mean Girls!

Varför kan vi inte bara försöka vara likadana mot oss själva? Hejja på oss när det går bra, och trösta oss när det går dåligt? Vad hade du sagt till dig själv i just DEN HÄR situationen om du var din egen bästa vän? 

Jag har som sagt varit precis tvärtom, tänkt på alla utom mig själv, men sakta men säkert lär jag mig, och i samma veva börjar jag också uppskatta mig själv! 

Det här är mina bästa tips för att bli bättre vän med dig själv:
1. Uppmuntra dom små sakerna hos dig själv! Lyckades du med den där svåra matteuppgiften du aldrig trodde du skulle klara? Le för dig själv och nicka beslutsamt, se, du klarade det ju kanonbra tillslut! Jag brukar skriva små anteckningar till mig själv i kanten på anteckningsboken efter en riktigt svår uppgift, det kan vara allt från ett "BRA!!" följt av en massa stjärnor eller bara några hjärtan. Det kanske känns lite fånigt i början, men man mår faktiskt bättre. En liten mental kram och high five till mig själv, jag är ju värd det!
2. Har du en skitdag? Acceptera det och ta hand om dig själv! Okej, så du är trött, du har försovit dig, du inser att favvopålägget är slut precis efter att du har brett dig en macka - en allmänt småskitig dag alltså där du helst bara skulle vilja gräva ner dig så djupt i sängen att framtida arkeologer skulle få gräva fram dig. Först och främst, erkänn för dig själv, säg högt att; "Nej, gud vilken pissig dag det här började som, idag ska jag bestämt bara ta hand om mig själv och ta mig igenom det allra nödvändigaste!" Fokusera inte på att må dåligt, fokusera på att må BÄTTRE! Dra på dina gosigaste raggsockar och ett par tights och en stor t-shirt, är du i skolan så acceptera att du helt enkelt inte är på topp idag - det är okej att sitta längst bak och inte räcka upp handen hela tiden ibland! När du kommer hem, poppa en stor skål popcorn, baka en kladdkaka och ät upp halva helt själv, sätt dig i soffan och titta på gamla repriser av VÄNNER och Oprah - mår du skit är ingenting viktigare än att du ska må bra igen! Hellre två dagar av missade sysslor än två månader sängliggandes efter att ha gått in i väggen, eller hur?
3. Skaffa lite det-löser-sig-alltid attityd! DET är jag väldigt bra på, jag litar på att jag löser det mesta och även om det kanske låter som en riktig slas-hase inställning är det faktiskt tvärtom - eftersom jag litar på att jag klarar av de flesta situationer slipper jag väldigt mycket stress, oro och nervositet! Jag vet ju att jag klarar det! Det gör att jag kan fokusera på det jag gör här och NU och bli mer effektiv i mitt arbete. LITA på dig själv. Du fixar det, och om något inte går som planerat är det inte hela världen! 
...Idag har jag varit riktigt trött och känt att absolut INGENTING vill gå som jag vill! När jag kom hem satte jag mig med en rostad macka med extra mycket smör och marmelad och en stor kopp chai-té och lyssnade på en massa bra musik insvept i min favoritkofta och spånandes på en härlig företagsidé!

(Violet var såklart med på ett hörn...

...och i en mugg!)

Hålla föredrag inför klassen - så överlever du!

Vi har väl alla varit där - du har jobbat med ditt arbete i flera veckor, och dagen med stort R är här; det är såklart Redovisningsdags! Du vill helst bara sjunka genom jorden(eller i alla fall skrikandes springa ut genom dörren och aldrig se tillbaka), benen är spaghetti och hjärtat bultar("Jäklar, är det möjligt att få en hjärtattack såhär ung?! Jag kommer dö!!") och allt du tänker är "Snälla ropa inte upp mig, snälla ropa inte upp mig". 

- ...tack för det! Då är det din tur, Elin.

Helvete
.

Du reser dig, dina spaghettiben lyckas gå fram till tavlan och du svettas som gris efter ett maratonlopp. Hoppas ingen ser... 



Där stoppar vi. Bara stopp. Att redovisa inför en grupp människor är en situation så gott som alla av oss råkar utför någon gång i livet, vissa älskar det och andra hatar det, och de allra flesta... Tja, de allra flesta är så nervösa att vi inte behöver gå till Burger King för lökringar eller åka till Italien för världens bästa spaghetti! Jag tror jag har upplevt varenda reaktion man kan ha när det kommer till att ställa sig upp och prata, förut var jag livrädd, som ett rådjur i strålkastare och spenderade ärligt talat fler timmar med att komma på ursäkter till att slippa än på att förbereda min redovisning. Sedan blev det bättre, jag började slappna av, insåg att jag kunde få folk att verkligen LYSSNA på mig, jag var ju faktiskt rätt BRA på det här! Wow! Vilken känsla!

...Och idag, idag kan jag faktiskt ställa mig upp utan problem, gå fram till den där tavlan och redovisa skiten ur alla åhörare. Jag gillar till och med att stå där framme, jag ÄLSKAR uppmärksamheten! Vilken kick! Självklart biter nerverna till ibland(ganska ofta faktiskt), men skillnaden är att jag inte blir påverkad längre. Så vadå om jag stammar ibland? Så vadå om jag tappar bort mig, blandar ihop texten, helt tappar tråden? Vad är det värsta som kan hända? Världens undergång? Ett tredje världskrig? Nja, kanske inte. Och det vet du ju, egentligen, men det gör det inte roligare att snubbla sig fram till tavlan...

Nej, du kanske aldrig blir en av de där människorna som skuttar fram till tavlan och fullkomligt gottar sig i uppmärksamheten, men här kommer mina bästa tips för att hålla det allra bästa föredraget du kan:
 
1. Jag börjar alltid med några sekunders tystnad efter att alla har slutat prata. Då känns det som att jag har kontroll över situationen och fångar allas uppmärksamhet. Du vill ha en fokuserad publik!
2. Prata övertydligt. Alltså inte som en döende sengångare, men svamlar du bara nervöst fram orden i 120km/h kommer ingen höra vad du säger = alla tappar fokus och slutar lyssna(och har du otur, till och med läraren/chefen)
3. Ta ett djupt andetag efter varje mening om du är nervös, prata med lugn röst och betona dom ord du tycker är viktiga.
4. Lev dig in i rollen! Vad du än ska prata om, hur tråkigt det än må vara, blir det intressantare om DU verkar(även om du kanske bara låtsas!) intresserad av det du pratar om. Jag brukar gestikulera med händerna och har ett ganska brett minspel, jag ändrar tonfall efter vad jag pratar om så det blir som en berättelse istället. Säger du t.ex. "Jag blir så arg!" ska du ju inte låta och se likadan ut som om du säger "Jag blir så glad!". Det behöver inte vara särskilt extremt, ingen räknar med att du ska klämma fram några teatertårar eller dra av ett musikalsolo à la Moulin Rouge, men de små detaljerna gör mycket - en ögonbrynsrynkning, ett litet leende eller en rösthöjning räcker!
5. Tänk på hur du håller dig själv. När jag går upp på scen eller ställer mig framför en klass sträcker jag alltid automatiskt på mig, ställer mig i mitten och står ungefär axelbrett med benen. Du ska inte smälta ihop med tavlan, även om det kanske känns tryggast så! Våga ta plats, stå med benen lite isär för bättre balans, sträck på dig och le!
6. Känner du att det går rakt åt skogen, rösten skakar och du kan knappt andas och tror du ska svimma - SÄG det! Utbrister du att "Herregud, jag är så nervös! Ni får ha lite tålamod med mig." lovar jag att varenda en av de som lyssnar kan relatera, alla har ju varit där själva, mer eller mindre! Då lättar dessutom pressen på dig själv, alla förstår ju att anledningen till att rösten skakar ÄR för att du är så nervös.
7. Tänk på vad du vill ha sagt, det spelar ingen roll om du säger 1847 istället för 1846, så länge du får fram budskapet du vill ge är detaljer en småsak! Häng inte upp dig på dom!


Jag älskar att få folk att lyssna, engagera dem och berätta om saker, men jag är bara mänsklig - ibland gör jag bort mig TOTALT, rodnar som en tomat och stammar, och det allra bästa tipset jag kan ge dig är det här: var snäll mot dig själv! Alla gör bort sig ibland, så sluta misshandla dig själv med elaka tankar om dig själv(för jag lovar att det du själv tycker är värre än vad någon annan tänker, det är inte ens i närheten), var STOLT över att du just stod där uppe och pratade inför alla människor! För det ÄR ju faktiskt något att vara stolt över! När du väl får sjunka ner på stolen igen, ge dig själv en klapp på ryggen och beröm dig själv, för det är faktiskt ditt eget stöd(och tyvärr dina egna elakheter) som väger tyngst! Sätt små mål och fira stort, du förtjänar det.

Stor puss från mig(som är stolt överlevare av dagens redovisning, jag stammade och gjorde bort mig lite men äh, andra halvan gick ju som på räls!) och mys-t-shirten!

RSS 2.0