Vad skulle du säga till dig själv om du var din bästa vän?
"Behandla andra som du själv vill bli behandlad" hör vi ju ganska ofta, men en tanke som slog mig nyss var - tänk ifall vi vänder på det? "Behandla dig själv som du behandlar andra", alltså. Jag började fundera lite, jag är en sån person som älskar att få göra andra glada och är bra på att få folk att må bra och trösta, men när det kommer till mig själv kan jag lätt bli försummande och glömma bort att ta hand om mig!
Men varför får vi lära oss att det inte är okej att vara elak mot andra, när tusentals - miljontals! - tonårstjejer och killar(och vuxna med) är det mot sig själva, VARJE DAG. När blev det okej? Har det alltid varit okej? Hur TÄNKER vi tjejer egentligen?
DU är ju den viktigaste människan i ditt liv, den som står dig närmast och den du spenderar mest tid med, varför skulle man vara taskig och försöka trycka ner huvudpersonen i sitt eget liv...?
Vi är nog allihopa lite närsynta när det kommer till oss själva, för aldrig skulle du väl stå och kalla din bästa vän för tjock, eller tycka att hon var dum i huvudet om hon inte klarade alla frågor på provet? Nej, du skulle istället peppa henne om hon mådde dåligt, ge henne en stor kram och choklad och sätta på Mean Girls!
Varför kan vi inte bara försöka vara likadana mot oss själva? Hejja på oss när det går bra, och trösta oss när det går dåligt? Vad hade du sagt till dig själv i just DEN HÄR situationen om du var din egen bästa vän?
Jag har som sagt varit precis tvärtom, tänkt på alla utom mig själv, men sakta men säkert lär jag mig, och i samma veva börjar jag också uppskatta mig själv!
Men varför får vi lära oss att det inte är okej att vara elak mot andra, när tusentals - miljontals! - tonårstjejer och killar(och vuxna med) är det mot sig själva, VARJE DAG. När blev det okej? Har det alltid varit okej? Hur TÄNKER vi tjejer egentligen?
DU är ju den viktigaste människan i ditt liv, den som står dig närmast och den du spenderar mest tid med, varför skulle man vara taskig och försöka trycka ner huvudpersonen i sitt eget liv...?
Vi är nog allihopa lite närsynta när det kommer till oss själva, för aldrig skulle du väl stå och kalla din bästa vän för tjock, eller tycka att hon var dum i huvudet om hon inte klarade alla frågor på provet? Nej, du skulle istället peppa henne om hon mådde dåligt, ge henne en stor kram och choklad och sätta på Mean Girls!
Varför kan vi inte bara försöka vara likadana mot oss själva? Hejja på oss när det går bra, och trösta oss när det går dåligt? Vad hade du sagt till dig själv i just DEN HÄR situationen om du var din egen bästa vän?
Jag har som sagt varit precis tvärtom, tänkt på alla utom mig själv, men sakta men säkert lär jag mig, och i samma veva börjar jag också uppskatta mig själv!
Det här är mina bästa tips för att bli bättre vän med dig själv:
1. Uppmuntra dom små sakerna hos dig själv! Lyckades du med den där svåra matteuppgiften du aldrig trodde du skulle klara? Le för dig själv och nicka beslutsamt, se, du klarade det ju kanonbra tillslut! Jag brukar skriva små anteckningar till mig själv i kanten på anteckningsboken efter en riktigt svår uppgift, det kan vara allt från ett "BRA!!" följt av en massa stjärnor eller bara några hjärtan. Det kanske känns lite fånigt i början, men man mår faktiskt bättre. En liten mental kram och high five till mig själv, jag är ju värd det!
2. Har du en skitdag? Acceptera det och ta hand om dig själv! Okej, så du är trött, du har försovit dig, du inser att favvopålägget är slut precis efter att du har brett dig en macka - en allmänt småskitig dag alltså där du helst bara skulle vilja gräva ner dig så djupt i sängen att framtida arkeologer skulle få gräva fram dig. Först och främst, erkänn för dig själv, säg högt att; "Nej, gud vilken pissig dag det här började som, idag ska jag bestämt bara ta hand om mig själv och ta mig igenom det allra nödvändigaste!" Fokusera inte på att må dåligt, fokusera på att må BÄTTRE! Dra på dina gosigaste raggsockar och ett par tights och en stor t-shirt, är du i skolan så acceptera att du helt enkelt inte är på topp idag - det är okej att sitta längst bak och inte räcka upp handen hela tiden ibland! När du kommer hem, poppa en stor skål popcorn, baka en kladdkaka och ät upp halva helt själv, sätt dig i soffan och titta på gamla repriser av VÄNNER och Oprah - mår du skit är ingenting viktigare än att du ska må bra igen! Hellre två dagar av missade sysslor än två månader sängliggandes efter att ha gått in i väggen, eller hur?
3. Skaffa lite det-löser-sig-alltid attityd! DET är jag väldigt bra på, jag litar på att jag löser det mesta och även om det kanske låter som en riktig slas-hase inställning är det faktiskt tvärtom - eftersom jag litar på att jag klarar av de flesta situationer slipper jag väldigt mycket stress, oro och nervositet! Jag vet ju att jag klarar det! Det gör att jag kan fokusera på det jag gör här och NU och bli mer effektiv i mitt arbete. LITA på dig själv. Du fixar det, och om något inte går som planerat är det inte hela världen!
...Idag har jag varit riktigt trött och känt att absolut INGENTING vill gå som jag vill! När jag kom hem satte jag mig med en rostad macka med extra mycket smör och marmelad och en stor kopp chai-té och lyssnade på en massa bra musik insvept i min favoritkofta och spånandes på en härlig företagsidé!
(Violet var såklart med på ett hörn...
...och i en mugg!)
Kommentarer
Postat av: Carla
Det är helt enkelt inte socialt accepterat att gilla sig själv, du är en unik sort...
Postat av: M
YOU GO GIRL! <3
Postat av: M
YOU GO GIRL! <3
Postat av: Dessie
Om jag var min bästavän skulle jag nog säga åt mig att allt löser sig till slut.,.
Postat av: bajamaja
Du tycks vara en sådan exemplarisk homosapiens min fagra mö! Klok som en dag med, ej att förglömma!
Postat av: Hanna
Tack för att du skriver så bra och insiktsfulla inlägg om självkänsla. Jag är nog 5 år äldre än du, men du är så mycket mognare på många vis. Kram
Trackback