HLR
Hej allesammans,
Jag har precis haft HLR hjärt- och lungräddning, gissa om mina händer värker efter allt tryckande på bröstkorgen? 5 cm ska den ner liksom, phew .. Men det är bra, det är viktigt med sån undervisning och jag önskar det fanns fler lektioner där man lärde sig att vara streetsmart.
Visste ni att jag faktiskt räddade livet på en tjej en gång? Vi var kanske 7-8 år och var ute på landet med vårt sommarfritids där man fick vara när föräldrarna jobbade. Just den här gången var alla och badade, vi var ute på en brygga där vi inte bottnade och alla fröknarna och fritidsledarna stod vända åt samma håll och pratade. Då började en tjej som var jämngammal med mig sprattla och plaska. Jag vet inte riktigt vad det var som hände, men av någon anledning stod några barn och kollade utan att någon kom sig för att säga till lärarna.Dom kanske trodde det var på skämt. Det gick jättesnabbt, men jag hoppade i vattnet och gjorde det där man absolut inte ska göra - tog tag i hennes ben och försökte LYFTA henne upp över ytan! Jag var 7, jag hade aldrig fått några riktiga instruktioner om hur man hanterar någon som håller på att drunkna! Hon klängde i alla fall fast vid mig, tryckte ner mig under ytan, men jag lyckades på något sätt ta oss in mot bryggan med någon slags trampa-vatten-och-paddla-med-ena-armen-taktik. Som tur var var den inte så långt bort. Jag försökte kasta upp henne på bryggan och DÅ vaknade de vuxna till liv och tog emot oss. Sen var det inte mer med det. Vi spottade väl lite vatten och hostade rätt friskt men det var inte det där hjältefirandet man ser på filmer med tårta och en fest i min ära.
Men jag tänker på det ibland när jag ser henne. Hade de vuxna vaknat till liv i tid? Hade hon lyckats ta sig till bryggan eller stranden? .. Eller hade det slutat väldigt, väldigt illa om jag inte varit där?
Den känslan är häftig.
