THE GYPSY ™

När man sitter på en paradisö med solen i ansiktet känns allt plötsligt mycket lättare, därför tänker jag utnyttja det försvagade tillståndet och tala om för er hur otroligt bra ni är.
Jag är typen som har svårt att tala om för andra hur mycket dom betyder(jag brukar föredra kill-metoden - att slå till någon på axeln är ju mycket lättare, eller hur?), men ni förtjänar att höra det även om jag tillfälligt förvandlas till en blödig typ som är någon slags regnbågs-enhörning-och-kattunge hybrid.
Det går inte ens beskriva hur jättebäst ni är, världens absolut finaste läsare och vänner. Jag slutar aldrig bli överväldigad av all kärlek och uppmuntran och beundran jag får via bloggen, det är så ofattbart i en värld där vi annars omger oss med alldeles för mycket hat att ha folk som ger en KOMPLIMANGER, ÅSIKTER och INSPIRATION att fortsätta göra något man älskar. Det är så oerhört värdefullt. Utan er är skulle inte den här sidan av mig - The Gypsy - existera, och fastän vi svajjar ibland(att ha en blogg är som att ha ett tonårsbarn, jag lovar, en överpubertal tonåring som aldrig vet vad den vill och sällan gör som JAG vill) så växer vi också. Tack vare er.

Jag älskar er alla, på ett - här känner jag en väldigt stark impuls att skriva "deprimerande könlöst sätt", men för de som inte sett Notting Hill är det nog bara creepy - rätt lustigt sätt, och ni betyder så väldigt mycket för mig. Kom ihåg det.

♥

Sitting on a paradiseisland with the sun in your face, most things become a whole lot easier, and therefor I'll take advantage of my moment of weakness and let you all know how incredibly great you are.
I'm the type of person that has a hard time telling people how much they mean(I'm more for the guy-metod - punching someone on the shoulder is much easier, right?), but you deserve to know it even if that means me turning momentarily into a cheesy sort of rainbow-unicorns-and-kittens type of person.
I really don't even know how to begin to describe how awesomelybest you are, the absolute loveliest readers and friends in the entire world. I never stop getting stunned by all the love and encouragement and admiration I get through the blog, it's so unbelievable in a world where we most of the time are surrounded by far too much hate, that people actually take their time to COMPLIMENT, EXPRESS OPINIONS and INSPIRE to continue to do things that you love. Without you this part of me - The Gypsy - would not exist, and even though we may sway a bit sometimes(having a blog is like having a teenage child, I swear, an overly pubertal teenager that never knows what it wants and rarely does what I want it to do) we continue to grow. Thanks to you.

I love you all, in a - here I feel a strong impulse to write "depressingly asexual way", but for those not having seen Notting Hill I'm thinking it'd only be creepy - sort of weird way, and you mean so very much to me. Remember that.

~

William: Apart from the American, I've only loved two girls, both absolute disasters. The first one marries me and then leaves me faster than you can say Indiana Jones, and the second one, who seriously ought to have known better, casually marries my best friend.
Bella: She still loves you though.
William: Yeah, in a depressingly asexual way.
Bella: I never fancied you much actually.