THE GYPSY ™

Idag på mattelektionen när satt jag med Pearl Jam på högsta volym i hörlurarna och räknade, kändes det som om något plötsligt bara lossnade. Jag lutade mig bakåt i stolen, liksom slagen av känslan, och bara mimade till Erik: "Jag kommer klara det här". Jag var helt överrumplad. Det kändes verkligen så, jag kommer klara det här!
Min hjärna och mitt sätt att förstå och lära har fått sig en rejäl törn, det är svårt att gå från att vara så smart till att vara så dum, och jag räknar inte med att ni ska förstå vad jag menar - men tänk er detta; du har alltid haft högsta betyg, du har en IQ på över 126, du har aldrig behövt plugga.

...Och en dag kan du knappt läsa frågan på ett matteprov. Än mindre förstå den. Hjärnan har stängt av och du förstår inte vad som händer. Det låter ganska fånigt, men jag har kämpat i över ett år med att komma tillbaks till den där Elin, hon som kan allt och bara FATTAR. Och nu, äntligen, börjar allt återvända. Jag är tryggare nu, jag pressar mig inte utan låter allt ha sin tid. Det är så skönt, varje tal är en bedrift, och det är ju egentligen så det borde vara? Man uppskattar inte något förrän det inte längre är självklart, men nu är jag så stolt, jag kan verkligen förstå hur duktig jag är och uppskatta mig själv!